När vi minst anar rycks livet bort från oss. Vi vet inte hur, när och var, och tur är väl det. Ibland är det sjukdom ibland olycka ibland ålderdom. På vilket sätt det än är så lämnas ett tomrum efter en annan människa. En människas existens som man liksom tagit för givet på nått konstigt sätt, att den ska finnas där även om man vet det aldrig kommer vara för evigt. Vi vet att vi alla ska möta samma öde en dag men ändå känns det då någon inte finns där mer. Man tänker på personen och kan höra en röst, ett skratt och kan tom känna personens doft även om man inte varit nära på länge länge..
Mina tankar är hos dig denna kväll. Jag vet att du hamnat hos dom goda fina änglarna.. Det gäller att ta tillvara på livet, Vi vet aldrig när det tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar