På´t igen

Huvudet känns bättre och jag har sprungit 4,2 km. På fredag är det dom 5 som gäller och jag ser onekligen fram emot att va framme vid mitt mål. Tänk att det inte känns så jobbigt att springa längre. Det tog dock 2 mån av blodsmak i munnen och ett tungt flås. Men nu ser jag fram emot varje dag jag ska springa. Det är ju endorfinerna som får en att må bra men också att man börjat se ett resultat. Dels att det inte är lika jobbigt och dels att det syns på kroppen. När det gått en tid till så ska jag lägga ut de där före och efterbilderna jag prata om då för 2 mån sen.