Kändes tungt igår. Va nere och kikade på mitt gamla kontor. Ingen sitter där ännu och alla mina skrivna små post it satt kvar. Kändes konstigt. Finns så mycket minnen i dom där väggarna.. Men nu är det dags att gå vidare, släppa taget om hoppet. I omorganiseringen som komma skall blir jag inte medräknad och fler med mig. Inget kommer se ut som förut på företaget.. Vad jag hoppas är att alla dessa människor jag tycker så mycket om ska finnas kvar i mitt liv ändå. Kram på er alla!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar