Det jag försöker göra är att sysselsätta mig hela tiden för att slippa tänka. Idag har jag varit ute och sprungit, dammsugit, torkat alla golv, putsat fönster och nu sett en film. Det är ändå så fruktansvärt svårt att fokusera på något. Tankarna kommer smygande hela tiden.
Igår gick jag och Lollo längs Avenyn förbi alla människor som satt på uteserveringar i solen. De drack öl, skrattade och va glada. Kände mig bara så utanför alla. Längtade efter att allt skulle kännas som vanligt igen. Att livet skulle kännas lugnt och tryggt. Förmodligen va det många bland dessa människor som också skulle bli utan jobb el tom redan va det. Men så tänker man inte. Man tror man är ensam om det jobbiga. Man blir ego i sånt här. Överlevnadsinstinkten intar kropp och själ. Jag vill att allt ska kännas bra snart igen. Tycker jag har fått min beskärda del i att behöva må dåligt i livet. Så snälla änglar, Jag BER er om medgång...
Det är många som ber just nu... och Ni är placerad i kö. Ni kommer snart bli kopplad till handläggare, var god vänta...
SvaraRadera"Ni har plats 1293825.."
Du ser, ingen idé att be :(
Nu gäller det att sammla dina tankar, gräva efter lite energi. Troligen djupt, djupt nere, men vet att den finns där. Den där glöden som dina ögon får bland. Bli arg! Bara du finner energin! Alla medel är nu tillåtna. Finns inget jag kan säga eller göra för att lösa allt, men tankarna finns med dig. Och som mormor brukar säga "efter regn, kommer sol"
JÄTTE KRAM!
/Han som inte skickat dig bilder än :(
(Förlåt)