torsdag 14 maj 2009

Rädslan är stor

I morse vaknade jag av att jag grät. Inget kul sätt att vakna på. Kände mig nedstämd halva dagen pga den där drömmen. Drömde jag blev lämnad av någon jag tyckte mycket om. Personen nonchalerade mig och sa elaka saker till mig. Jag försökte få kontakt men ju mer jag försökte ju mer nonchalerad blev jag. Slutade med att jag gråtande stod kvar när personen gick ifrån mig och vände mig ryggen..



Den där hemska känslan. Förtvivlan, rädsla, illamående och tårar. Hatar den och är så rädd för den. Rädd för att någon jag tycker om ska vända mig ryggen. Rädd för att tycka om. Rädd för att ingen ska tycka om mig. Man bearbetar fortfarande det förflutna. Kanske tar det aldrig slut på bearbetning. Man bara lär sig att leva med sina tankar och känslor..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar